Nyligen fick jag en kommentar av en person som inte ville lämna varken mailadress eller bloggadress. Personen har en ton i sin kommentar som gjorde mig ledsen. Jag tror att det framgår mellan raderna i den här bloggen att vi är två högst ordinärt betalda medborgare som har kämpat i 4 år med att få barn. Har man vart med om barnlöshetskampen själv så vet man hur jävla tungt och kämpigt man har det med ALLT. Och att man är väldigt känslig för omgivningens reaktioner på det man upplever... Man blir ledsen för väldigt lite, man blir glad för väldigt lite...

Nu har inte vi bekostat några IVF själva MEN vi gjorde en 9 månader lång behandling med akupunktur (a 500:-/besök + kinesiska örter) båda två under 2009 i hopp om att lyckas bättre med IVF - men misslyckades ändå.
Det kostade på både fysiskt och psykiskt.

 
Vi valde att gifta oss med alla våra vänner och släktingar närvarande för att fira vår kärlek (inte för att vi skulle vara lagligt gifta för att få adoptera) och vi valde att resa bort på bröllopsresa då vi verkligen behövde koppla bort smärtor, tankar och gammal ångest över barnlösheten och rensa bort allt det gamla och blicka framåt mot vår adoption.

Vi har inte en trång ekonomi just nu, vi sparar en redig slant varje månad till just vår adoption - men att utöka vår lånebild med xxx xxx kr var inte så poppis hos banken - och det är helt i sin ordning.
Vi har kanske varit lite naiva där och inte dragit åt svångremmen precis i tid. Men å andra sidan har vi kommit fram i kön till landet några månader (typ 3) tidigare än vi först räknat med. Det gjorde oss jätteglada... MEN det ställer oss i lite taskig sists gentemot banken just den här veckan.

Vi är inga människor som tänker smita undan våra skulder och kunde vi få biologiska barn precis som andra hade vi aldrig behövet vara i den här situationen...

Jag är fullt medveten om att vi behöver experthjälp. Den personen råkar dock befinna sig på semster - och jag har ingen direkt fysisk famn förutom min mans (som är i exakt samma sits) att gråta ut i - så jag väljer att göra det här.

Och jag saltar kanske med det stora karet lite här ibland... Det kanske låter lite värre än det är, det kanske är lite mera gnäll än vad nöden kräver...

Men det här är min blogg OM mitt liv...

Så kära kommentator - och frågeställare - som håller sin identitet hemlig. Jag tycker att du ska gå ett par hundra mil i mina skor INNAN du överhuvudtaget väljer att döma mig eller mitt liv eller mina görande och låtanden kring min ekonomi, min framtid och mitt kommande barn...
och huruvida jag vill lägga upp taskiga kommentarer och frågor som bara försöker göra mitt liv ännu surare...

Jag betackar mig för fler frågor och kommentarer från dig britten H.

 

MDB

27 november 2010 10:44

Fy, såna kommentarer kan man ju verkligen vara utan.

Jag undrar hur många personer av de personer som "vet bäst" som faktiskt skulle klara de fysiska, psykiska och ekonomiska aspekter som barnlöshet, ivf och adoption faktiskt innebär. Det flesta som är i dessa svängar är inte perfekta övermänniskor som tänkt på allt (som att spara x antal kronor ifall det blir adoption), för vem är det?

Tycker i alla fall att du gör rätt som skriver av dig på bloggen, vad är den till för om inte för att skriva om både glädje och sorg.

Stor kram!

http://minadrommarsbarn.blogspot.com

 

Anneli

27 november 2010 12:25

Vet inte vad jag ska skriva egentligen, ville bara skriva något uppmuntrande. Jag hittade din blog helt nyligen, tittar in ofta och känner igen mig så mycket. Folk kan vara så småaktiga, och vet så mycket om sånt de inte har någon aning om... Försök att inte bry dig om dem bara! Det är väl en perfekt ventil med bloggen, den är din och du skriver ju från ditt perspektiv.

I barnlösheten får man ju nerverna utanpå tillslut (iallafall jag, gråter för ingenting numera) och det kan vara svårt att sortera ut viktiga från oviktiga saker. Ni verkar ju verkligen ta tag i allt som måste tas tag i, som kommentaren ovan skriver - vem tänker på precis alla risker innan? Och framförallt, hur roligt vore det att leva om man skulle göra det?

Det här blev svamligt, men jag håller verkligen tummar och tår för er, snart står ni där som en hel familj!

 

Sara

27 november 2010 12:57

Jag blir så ledsen när jag läser din blogg idag.....ingen som är eller har varit ofrivilligt barnlös vet vad vi går igenom för att få det liv som många tar som en självklarhet. Vi går genom eld och vatten, prövas och testas, utreds och granskas om och om igen......summan av kardemumman är att det känns som att vi många gånger ska vara några supermänniskor med fläckfritt förflutet och med VÄLDIG god ekonomi. Jag är ingen supermänniska, bara en helt vanlig person som längtat efter att få bilda familj med den mannen som jag älskar......

En gång för länge sedan fick jag en kommentar från en person som var medlem i Jehovas vittnen. Den kommentaren gjorde så ont så ont.......hon menade att eftersom jag inte kunde få biologiska egna barn så var det inte meningen att jag skulle bli mamma, mitt "kall" i livet var något annat. Jag blev ledsen i hjärtat......

Detta är DIN blogg DITT andningshål och självklart får du skriva om vad du vill.... vi är många som "lyssnar" på Dig!!

Kram

 

Kvarnlyckan

27 november 2010 16:45

Vad obehagligt. Jag hade tyckt att det var jobbigt även om jag logiskt hade vetat att med en blogg alla kan läsa är det möjligt och alla människor är inte respektfulla. Tycker att du gjorde ett bra inlägg.

http://kvarnlyckan.wordpress.comh

 

Teachgirl

28 november 2010 18:33

En del människor måste alltid klaga. Det här är *din* blogg - som du för övrigt gör ett jäkligt bra jobb med - och du skriver om vad du vill. Vi är många som känner igen oss i det du skriver. Bra svar till din trista kommentator. Kram!

http://varforinteviocksa.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...