Vi gjorde planer med dagiskompisen om att ta en tur med de stora barnen på cyklar och de små i barnvagnar...
Den gick jättebra - via en lekplats och en liten picknickfika var vi på väg till vår sevärdhet med tillhörande café i närheten där vi bor.

Promenaden går genom en skog som mynnar ut i en hage och korsar några små vattendrag. Barnen cyklade på och förmaningen var att inte cykla så nära kanten på den lilla träbron då den inte har något räcke...

En av ungarna blev fast på bron med cykel och stödhjul. Jag skyndade fram och knuffade på och lyckades samtidigt få nya vagnens enda framhjul över kanten på bron. Det gick inte att få upp det och vagnen tippade ner i diket och jag föll jag med. Kände hur benen sögs fast i gyttjan under mig och det kalla lervattnet blötte ner mig rejält!
Först efter en stund kom jag att tänka på mitt barn som satt i vagnen! Han var dock oskadd om än lite blöt han med! Fick upp vagnen och alla filtar och regnkläder och väskor och mig själv... Men som sagt gyttja upp till naveln! Ingen hit!

Vi som inte ens fått i oss riktig fika! Vi kunde ju inte bara gå hem!
Ringde maken som kom till undsättning på cykel med rent ombyte och en ny jacka till Lilla! Sen fikade vi och tog en lång promenad hem igen!

Vilken dramatik! Nu är det dags för duschen!