Måndagen den 27 oktober kommer något spännande att ske. En Linas matkasse ska levereras hem till oss för första gången. Vi är kanske lite udda hemma men än så länge äter vi inte middag ihop med barnen. Den intas faktiskt efter barnen somnat. Fortfarande. Så vi valde mellan en Linas barnkasse eller en Linas originalkasse till mig och maken.

Jag som faktiskt gillar att handla mat - försöker storhandla på nätet nu när vi inte längre har bil.
Jag som typ aldrig använder mig av recept - ska försöka följa recept i 5 dagar... :-D
Jag som inte äter kött - får väl hoppa över eller passa till maken de dagar det inte är något jag äter.

Spännande ska det bli iaf!

Jag kommer ihåg min egen oro över HUR jag skulle kunna sova med en liten knatte i sängen. Och visst var det lite oroligt innan jag vande mig. Minns hur det jag låg vaken länge i början när Stora fick tillgång till vår säng genom att vi tog bort en sida på såjälsängen som stod vid våra fötter.
Han kravlade likt en grävling genom våra täcken och landade slutligen i trakten av våra huvuden men ibland vände han om och bökade sig neråt igen. Jag var ständigt orolig för att han skulle ramla ur vår säng men han klarade sig alltid.

Nu mera vaknar jag knappt när han kommer. Om jag hunnit somna så sover jag ganska hårt tydligen. Maken sover illa och klagar ofta över att han inte kan sova ordentligt. Jag sover oftast gott, trots en liten igel som likt en målsökande robot kommer närmare och närmare om en själv flyttar sig.
de sensast veckorna har jag dock vaknat med fötter i ansiktet, bröstkorgen och magen... Fötter som stampar, sparkar och kickar...
Eller en skalle som dunsar ner på ens egen och ger skallskador...
I natt fick jag sätta mig och och väcka honom och peka på hans egen dunkudde och säga:

-Det där är din kudde kan du vara vänlig och ligga på den. Han plirade på mig och somnade sen om i fallet ner mot kudden...

Morgonens väckning bestod av ett par fötter storlek 26 i revbenen...

Men jag skulle faktiskt inte byta det här mot att sova ensam på min sida sängen i resten av mitt liv...