Mja, om jag kände mig sliten häromdagen så är det inget mot hur jag känner mig nu. Efter ambulansfärd och en dyr taxiresa med bilbarnstol inatt så lyckades vi somna om hemma utan att väcka de övriga.
Men efter en knapp timme vaknade jag av att Lilla väckte mig och lät likadant igen. Jag ringde 1177 och de tyckte jag skulle åka in akut.  Igen. Jag var inte helt sugen på det och eftersom kall luft hjälper till tog jag helt sonika på vinteroverallen och la honom på fårskinnsfällen och drog ut i höstmörkret. Han somnade faktiskt om ganska snart och jag kände att så länge han kan sova så är han ok. Kl var ca 05 och jag bestämde mig för att låta maken byta av mig. Han satte sig ute och vakade över honom medans jag la mig jämte Stora och fick 2 timmar till på kudden. (Tusen tack kära make!)

Stora var rädd och orolig i natt och ville inte släppa iväg oss med ambulansen. Det första han sa när han vaknade vid 07 var:
-Hur gick det för Lilla hos doktorn inatt mamma?

Han är så omtänksam om sin lillebror också, inte bara en resticka och bråkmakare. Jag tassade ut och fick höra att Lilla sovit ok men så kom det ett fint duggregn så vi väckte honom. Då lät han precis lika rosslig och tät och ledsen som tidigare. Så beslutet blev att åka till närmaste barnklinik och inhalera på nytt och låta en doktor kolla på honom igen.

Så utan att beställa nån tid drog vi till närmaste ställe och efter en stund fick vi träffa en läkare som bekräftade mig i mitt egotänk och tyckte att sova ute var ju det bästa vi kunde göra för honom i det läget.
Så. Han fick inhalera och svälja mer medicin och när kl var närmare 11.30 kom vi hem igen - hungriga och trötta.

Nu har Lilla sovit ikapp nån timme, maken är ute och hämtar medicin med Stora och jag kollar på TV och önskar att jag kunde snabbspola helgen.

Min mamma kommer ner med sin bil om några timmar och i den finns våra bilstolar vilket är en förutsättning för att låna bil och slippa dra iväg med ambulans eller dyr taxi OM det blir kris igen.
Medicinen vi fick var en hostmedicin med morfin och efedrin. Den ska tydligen vara effektiv på krupp-symptomen. Funderar på att ge honom den för att vi ska kunna sova ikapp lite och försöka få lite mer sammanhållen sömn inatt. Stora får nog ligga med pappa på övervåningen och jag slaggar hos Lilla där nere. Och håll alla tummar för att det inte blir repris på nattens och morgonens bravader...

Och så var det ju halloween. Vi har laddat med godis och fina lyktor. Eventuellt går vi en "spökpromenad" med barnen om ett par timmar. Det kan nog göra lilla gott att komma ut och få andas rejält med kalluft innan han ska in och vaggas till sömns inför natten. Detta är alltså OM Stora vågar gå den här spökpromenaden - det är ett litet harhjärta vi har ;-D
Häromkvällen skulle han och pappa gå ett varv runt huset med ficklampa men han ville visst inte alls när det kom till kritan. Han ville gå in i ljuset och värmen istället.

Imorgon ska jag blogga om den 3:e rätten vi lagat från Linas matkasse, den får ett eget inlägg...

När Stora kom upp vid 12 hörde jag att Lilla också var vaken. Men han lät inte som vanligt... Nä, det var en skällande hosta men han verkade ha världens besvär med att andas. Han var väldigt tät och lät verkligen rädd och ledsen.

Eftersom det inte är första gången han får krupp behöll jag mitt lugn och gav honom luftrörsvidgande och sen satte vi oss ute en stund.
Eftersom det var väldigt kallt gick vi in och jag sa till maken att vi måste ringa 1177 och höra med dem.
Efter ytterligare luftrörsvidgande och mer andas kall luft kom vi fram på 1177 som rådde oss att åka in akut.

Vi som inte har nån bil fick således ringa ambulans.
Stora blev jätteförtvivlad och ville följa med vilket ju var omöjligt.

Så. Nu sitter vi här på barnakuten. Lilla får något att andas in med jämna mellanrum och jag är rätt trött. Lilla verkar lugn och förhållandevis pigg.
Själv klurar jag på hur vu ska ta oss hem sen...