Kollade tempen på Stora igår innan sängen då jag vart orolig att nåt plötsligt ska hända innan undersökningen till veckan.

I fredags hade han 36,5 och igår 37,9! Men det är ju inte feber om det inte är över 38 när det gäller barn... Har en ju hört sägas.

Men när han kom upp till oss inatt hörde jag att nåt var fel! Han hade runt 39 grader och var sådär ledsen som han brukar bli när han får feber... Såklart!

Blä! Det går troll i det här och det känns som att det aldrig blir gjort.
Hans välmående går ju självklart först och vi ska inte äventyra hans liv. Men varje gång vi får en tid startar ju anspänningen och oron. Och varje gång blir det avbrutet och oron faller av oss... Till nästa gång...