Dagen som igår var en konstig dag - hade två möten på jobbet, blev bjuden på lunch av vår extratjej (gott och lyxigt med fisksoppa med saffran!) och sen studsade jag förbi loppis och fyndade ett barnpåslakan för en 10:a.
Gjorde spanskaläxan och ojjade mig lite över att det nu börjar bli svårare...
Eftersom jag fått mitt pass nu så var det dax att försöka få iväg min ansökan om polisutdraget så jag betalade och skrev under och bifogade en passkopia. Tog bilen in till stan och postade brevet till polisen innan spanskan. När vi sen gick igenom de 15 uppgifterna på läxan hade jag 1 rätt... :-( men jag gjorde bra ifrån mig på tentamen - jag har god uppfattning om hur orden stavas och hör bra och missade inget förutom de där nedrans apostroferna...
Nu var det sista lektionen innan jul och det är faktiskt väldigt kul att träffa polarna på något såpass allvarligt som en lektion i spanska :-D

Jag har ringt till landsarkivet och frågat om mitt ärende - maken fick sitt papper på typ 2 dagar, å andra sidan ligger hans arkiv i norra Sverige och de kanske inte har lika mycket ansökningar om utdrag av vår karraktär som Göteborgs landsarkiv. Men mitt ärende låg i priohögen och de var på dokument som inkom ca en vecka innan mitt så nån gång i början på julveckan kanske?

Väntar fortfarande på dokumentet från mitt jobb. Vår lönekärring är verkligen den seeegaste människa på jorden. Inte bara är det svårt att förstå henne, då vi inte talar samma språk - men hon lovar och lovar och lovar att hon ska ordna men sen får man ringa efter några dagar igen. Jag har fortfarande inte fått svar på min fråga om "föräldralön" utgår i samband med adoption... När var det jag ställde frågan första gången - var det 1 månad sen? Två?

Häromveckan blev jag ombedd att agera referens till en arbetskamrat från förr... Vi träffades på ett jobb 2003 och sedan dess har vi följts åt - om ändock väldigt sporadiskt. Nu bor hon i Stockholm foch när jag var uppe där för ett tag sen sågs vi och fikade.
Nu har hon sökt ett nytt jobb och ville jag skulle agera referens. Vilket jag självklart gör med glädje.
Samtalet med den blivande chefen/arbetsgivraen var mycket givande och jag önskade att det var jag själv som sökte jobb för det var ett mycket konstruktivt samtal och med bredd och djup och de ställde väldigt många bra frågor och hade egna tolkningar av den här tjejen som mycket väl motsvarade mina egna och då har vi ju faktiskt känt varandra sen 2003! Det gav mig intrycket av att de verkligen är duktiga människokännare.

Det leder mig osökt in på mitt eget jobb och avsaknaden av händelser i positiv riktning för mig...
Igår på mötet fick vi höra av vår chef att en av kollegorna fått en "ställföreträdande roll" vilket innebär att den personen kommer ha möjlighet att styra över oss också.
Detta trodde jag på något sätt var "vikt" för min andre kollega och nu när jag talade med denne pratade han om de löften han fått och hur förbisedd han var...

För mig händer ingenting. Saker "är som det är" och här finns inga bränder att släcka - det finns inga morötter att ta sikte mot och inga piskor att vara rädd för... Det är ett vakum. Svikande kundklientel och dalande röda siffror...

Ett litet sting av avundsjuka gentemot maken finns då han är i en kvinnodominerad bransch och han har utbildning och erfarenhet inom sitt område = stark fördel då de gärna anställer manliga sökanden för att eftersträva balans...
Vet inte om han kanske sökt 6-10 jobb nu och vart på 2 intervjuer, varav den ena gav honom jobb...

Jag vet inte hur jag ska resonera - ska jag försöka komma bort härifrån till varje pris eller ska jag försöka härda ut och söka nya jobb under tiden jag är hemma med barnet sen? Jag ser hur som helst ingen framtid här och jag vill inte var en människa som bara lyfter lön...

Dessa ständiga bryderier...

Idag verkar det bli väldigt lugnt, trafiken är svår med flera plusgrader och antagligen svår halka...
Jag ska förhoppningsvis kunna ge mig iväg till läkaren vid 10 iaf... om min personal dykt upp tills dess...

Sara, hur har du tänkt nu ang jobb? Blir du kvar eller flyttar du på dig?