Både hos Hedda och hos Kvarnlyckan pågår diskussioner om "Rätten att skaffa barn" - vems rätt är det?

Jag tyckte länge länge att det var höjden av orättvisa att inte just vi kunde få barn... Och jag var också livrädd att skulle bli utan!

Nu kommer vi med nästan 100%-ig säkerhet blir utan biologiska avkommor men jag har förlikat mig med den tanken och jag ser fram emot att bli mamma åt någon annans barn. Ta det till mitt - att uppta såsom min egen, att adoptera...

Varför?
För att VI VILL vara en familj med barn...
Gud så egoistiskt och navelskådande. Slita upp ett barn med rötter i ett annat land och föra det över hela jorden och kalla det "mitt"...

Fy så fräckt, vulgärt, elakt...

Det kan man såklart tycka. Om världen var en alltigenom fantastisk värld och alla pengar och barn jämt fördelade så skulle inga barn behöva växa upp utan sina biologiska föräldrar och vi skulle kunna få biologiska barn.

Men adoption har ju inte kommit "till" av orsaken att människor inte kunnat få barn. Adoption måste ha kommit ur att barn blivit föräldralösa av olika orsaker och barnets egna föräldrar inte kunnat sörja för dem. Om det då fanns ett par som inte hade barn måtte det vart mer lämpat att det barnlösa paret/personen tog sig an barnet i första hand - istället för släktingar eller andra närstående som redan haft många munnar att mätta skulle ta hand om ett eller flera till.

I en perfekt adoptionsvärld hade svenska utsatta barn kunnat få nya föräldrar inom landet. Men det finns nästan inga barn som är tillgängliga för adoption i Sverige. Och många svenska par som är utan barn öppnar sina hjärtan för barn från andra länder.
Barn som ofta "ratas" av de inhemska adoptivföräldrarna. Barn som kanske hade vuxit upp på barnhem eller sjukhem i sina hemländer.

Det finns så många barn som saknar föräldrar/försörjare runt om i världen. De som har det någorlunda bra bor på barnhem eller i fosterfamiljer - men många bor tyvärr på gatan och får försöka att klara sig själva. De kan ha blivit sålda som arbetskraft, de kan vara sjuka, rädda, ensamma och utnyttjade.

De kan hamna i klorna på hjärtlösa människor som bara vill tjäna pengar på dem... 

Det finns alltså långt fler barn som aldrig får nya föräldar som tvingas växa upp under vidriga omständigheter. Och det finns barn som växer upp under liknande förhållanden - TROTS att de växer upp med båda sina biologiska föräldrar...

Det kostar också på att bli adoptivföräldrar. Det är inte helt självklart att man kan bli det heller. Det kan ha med ekonomi, ålder, sjukdom, läggning, mentalitet eller något annat att göra. Men långt ifrån alla som vill kan adoptera. 

Självklart har vi funderat över riktighet och den moraliska rättigheten att åka runt halva jorden för att hämta ett barn.

Vi har tagit dessa olika aspekter i beaktning och kommit fram till att vi fortfarande vill vara en familj. Vi vill erbjuda våra hjärtan, famnar och vår framtid åt ett främmande barn och göra vårt bästa för att fostra en sund unge med medmänsklighet och stort hjärta och som kan tänka själv! 
Det är en stor uppgift - men vi hoppas och tror att om vi gör vårt bästa så duger det långt! 

Igår kväll var jag och maken och en hel del folk från mitt företag på en föreläsning av och med Michael Södermalm. En inspiratör som jobbar som mental tränare... Allt handlar om inställningen till det liv man har och det som finns omkring en och jag hade glömt det.

Vi har hört honom förut - han var inbokad hos oss på det årliga seminariet som vi åker på en gång om året med jobbet... han är otroligt bra på att få igång människor, inspirera, berätta anekdoter och få upp ögonen på folk...

Och jag hade glömt hur enkelt det egentligen är...
Synd bara att mina kollegor inte var med igår - varken 'märkliga kollegan' eller 'äldre kollegan' ansåg att det här var något de ville lägga tid på. Däremot fick jag faktiskt med mig maken... och vi hade ett konstruktivt samtal på vägen hem och på väg i säng. Vi kom nog närmare varandra än på länge. Varför ska livet var en intryckt pausknapp bara för att vi går och väntar på att få bli föräldrar. Speciellt som att vi måste ha allt igång och rullande på bästa sätt för att vi ska orka sen. För det blir ingen tid att vila då...

Och om man anser att livet är en mörk plats där man råkar befinna sig, då måste man hitta minsta lilla positiva sak och ta sig vidare därifrån - det brukar vara lättare när man har vanan inne - men det har varit så in i helvette tufft under så lång tid. Så man har nästan vant sig vid att det ska vara grått och stelt och stramt... glömt hur man gör när man njuter av att leva, njuter av att ha den finaste mannen i världen, njuter av att bo så fantastiskt som vi gör, njuter av att ha ett jobb att gå till och människor omkring en som blir glada när man kommer/går (!)
Som jag sa till maken: det är nog inte så att det är 'märkliga kollegan' som har/är problem(et) utan det är jag som har problem med honom...
Äldre kollegan och jag går ihop 'just fine' igen men ibland kan jag tappa sugen bara jag ser 'märkliga kollegan' och problemet är ju ingen annans än mitt.
Men det beror nog på att jag är så vansinnigt trött på mitt jobb på grund av allt annat som händer på det personliga planet. Nu spekulerar jag helt fritt här - allt negativt som vart i rullning i mitt (våra) liv har fått mig att fastna i en negativ spiral och jag har svårt att lyfta mig själv i håret och uppskatta det jag har, orka förändra och förbättra mitt liv och dem jag har runt omkring mig. Just nu väntar vi på att allt ska falla på plats och landa i "familjen" och nu är vi nästan precis där jag föraktar människor som "skaffar barn för att rädda något"...

Men jag har ju nån stans satt upp Helgas dagbok som min norm. Hur alla tunga känslor ska kastas av mig som en stor mantel när jag håller mitt barn i famnen. Men mitt liv pågår ju nu och jag måste ha RMI varje dag (RMI - Rätt Mental Inställning) även fram till den dag vi får kakan i famnen!

Så - nu får jag ta mig i kragen och sluta slå på mig själv och sluta stå i vägen för mig själv och sluta tycka synd om mig. Jag har vart så jävla mycket bättre på att plocka upp mig själv förut och varför inte igen?

Om någon annan vill ha lite RMI så bli medlem på

www.starkare.nu