Lilla julafton hos pappa... Först tjorv med att komma iväg - glashalt på vägen i vår backe och stor, tung, klumpig bil... Ingen bra kombo...
Tillslut på väg! MIn yngsta bror har det hänt jättemycket med sen jag sist såg honom. Det var kanske i april när jag gjorde mig av med bilen...

Jag har ju medvetet låtit bli att kontakta dem och detta på grund av den "envägskommunikation" som faktiskt funnits mellan mig och pappa. Mina bröder "pratar" jag ibland med på FB. Pappa har vart förbi mitt jobb nån enstaka gång sen april och hans sambo har jag träffat som hastigast på jobbet när hon behövde nåt...

Det var glädjande att se att han vuxit ur det "barnhull" han hade i våras. Han är på god väg att bli vuxen och det hörs på både rösten och talet. Den andre brodern ÄR numera vuxen, han studerar på annan ort. Han tar ansvar (för det som intresserar honom) och det kommer gå bra för honom. De har båda utseendet med sig också så de kommer bli hjärtekrossare - det är jag helt övertygad om!
Minasmå pluttiga bröder är på väg att bli vuxna och när det händer kommer vi återigen ha mycket gemensamt!

Som vanligt var tonen "gnällig" och det klagades och gnälldes en hel del. Pappa fick kvalitetstid med sina vuxna barn och sambon fixade markservice. Några julklappar och andra gåvor delades ut och på hela taget var det en väldigt trevlig kväll...

En annan skojig sak var att brorsdottern faktiskt sprang fram till mig och kastade sig i min famn när hon kom in hos pappa. Hon är oftast väldigt reserverad när vi ses och har nästan "navelsträngen" kvar mellan mamma och pappa men den här kramen var nog den hjärtligaste jag fått av henne! Positiv upplevelse! Det känns som fin belöning för att vi jobbat på vår relation jag och bror min! <3
För två år sen "tog jag en kram" av henne och lyfte upp henne - då skrek hon i högan sky och ville direkt till pappa... det gjorde ont i hela mig...

Jag måste ta tag i min relation med min pappa... jag vill kunna ha en relation till honom och den delen av familjen. MEN det måste vara på mina villkor - nu har det ju vart på hans sen skillsmässan...

Efter pappa åkte vil och hämtade en hund vi ska passa i natt. Han är dessutom lite skadad... Han kan vara riktigt gnälig och yla, pipa och "snyfta" och tycka synd om sig själv - men igår gick det faktiskt väldigt bra. Han la sig framför TVn en stund och sen när vi gick till sängs "bäddade" vi åt honom på golvet nedanför våra sängar. Då satte han igång och pipa och gnälla men jag sa åt honom på skarpen och det funkade. Sen var han faktiskt trött. Vetinte om han sovit så mycket men han vilade nog iaf. Han är ganska lätt-oroad. Han måste speja och lyssna och vara vaksam när han är borta... 
Imorse var jag på toa tidigt - då lyfte han på huvudet och viftade på svansen men låg kvar... Sen när maken gick till jobbet la han sig strategiskt i hallen så jag inte skulle kunna missa honom när jag väl valde att lämna huset...

Vi gick på morgonpromenad och han var alldeles lycklig i snön... han formligen älskar snö - om han fick så skulle han nog välja att vara ute dygnet runt...
Nu ligger han på köksgolvet på jobbet och snusar och lyssnar och spejar av vad som händer utanför i butiken... 

Han är nog rejält trött men snart kommer matte och hämtar honom och då lär han få tokspratt och bli alldeles salig!