litenlangtan

Alla inlägg den 28 december 2010

Av litenlangtan - 28 december 2010 16:52

Jag är så trött på att bli ledsen och besviken...
På vägen hem funderade jag på om jag skulle chansa på att ringa till R för att se om hon postat deras brev än.
I huvudet gick jag igenom vad jag skulle säga och vad hon skulle svara. Hon har vart hemma själv med båda barnen idag och det var tydligen lite körigt... så det skulle kännas som att be om 'gräl' att ringa...


Så försökte jag tänka att jag förväntar mig det värsta. Att jag räknar med att min vän ska bli arg/upprörd/grinig/sur för att jag ringer henne mitt i småbarnsstressen och påminner om något som är väldigt viktigt för mig. Något hon lovat att åta sig att ordna för mig på bästa sätt (hennes egna ord) och jag blev sur på mig själv som antog att det här skulle bli scenariot.


Kanske har hon faktiskt postat brevet och det låg hemma i brevlådan idag?


Nope... däremot två andra dokument, i A5 kuvert... vikta och tom slarvigt istoppade och ett extra hörne på det ena pappret...


luften gick ur mig...


HUR kan det vara så svårt att fatta - att vi behöver ha pappret ovikta och hela och rena (det vikta/med hörne var mycket riktigt stoppat i en plastficka (!) för att inte bli skadat...


Sen har fotona kommit från framkallningen...
Ännu mer besvikelse...
Inomhusbilderna är för röda och utomhusbilderna är i ett annat format...


Våra "egenfixade" passbilder däremot var jättebra...


Väntar lite med att ringa det jobbiga samtalet till R. Hennes kille får komma hem och storasyster får lägga sig först. Maken får säga vad han tycker om bilderna - ska vi reklamera dem eller inte?


nu kallar tvättstugan...

Av litenlangtan - 28 december 2010 13:55

Tiden går långsamt på jobbet, vi har väldigt lite att göra = mycket tid att fundera och fnurla på saker och ting...
Läser lite till i handboken jag skrev om igår och försöker applicera dessa nya "nycklar" på mitt liv...


Inser att det här med A - Herregud! när ska släppa den där skiten på riktigt - sitter som ett snuskigt plåster på min själ.


Tidigare vet jag att jag liknande den vänskapen med min trasiga förhållande till mamma. Jag gav väldigt mycket av mig själv. jämt. och fick väldigt lite tillbaka. dåligt samvete - check. skuldkänslor - check.


När jag började förändras kom jag på mig själv att inte vilja, inte våga öppna mig för mamma/A eftersom jag var så rädd att bli sårad och avvisad. Detta innebar att jag hade en "armlägns-avstånd-relation" - jag gav bitar av information men höll avståndet. Eller så struntade jag helt i att uppsöka kontakt.


Mamma har en gång valt sin nya man och sin nya familj framför att vilja ha en god relation till mig. A har utnyttjat min godhet och min välvilja till sin egen fördel. kanske inte medvetet. Men det var sällan jag behövde hennes hjälp, hennes utstäckta hand, hennes pengar...


Hon träffade sin man (genom mig) och det tog lite tid innan de fann varandra. men när relationen tog fart trampades det en hel på mina tår. åts av min mat. utnyttjades min goda vilja och min snällhet.

jag höll tyst. morrade i smyg. knöt näven och gjorde väldigt få ansatser att kräva något. blev bara väldigt trött och väldigt ledsen.


Så flyttade de ihop. SKÖNT! jag slapp gå mittuppi det och jag kände mig ömsom ensam ömsom nöjd.
problem 1 - vi hade en business ihop.

problem 2 - vi hade en hobby ihop.

Hon löste problemen genom att inte se vårt (jag och en till) behov av hennes hjälp för att det skulle funka...
Jag morrade ännu högre inombords...


en söndagkväll dök de upp. med en önskan. jag skulle "skriva på ett papper".
jag gjorde som jag blev ombedd - i egenskap av hennes "bästa vän".
jag var "vittne" till deras bröllop.

egentligen mot min vilja. för jag gillade inte honom. jag gillade inte idén att de skulle gifta sig. jag gillade inte att allt blivit så konstigt. så skevt. så jobbigt.  så falskt och så o-vän-ligt. men jag sa inget, för det fanns inte något tillfälle att säga nåt. och hade jag gjort det hade hon inte lyssnat ändå.


så småningom slutade jag med businessen och hobbyn och lämnade henne vind för våg. de flyttade. jag kände lite frihet.

När de flyttade tillbaka hade tiden gått och vi kunde trevande börja umgås igen. blunda hårt för gamla tider. de hade en son och jag hade en man. plötsligt var vi närmare varann igen.


Men när vi ville ha barn funkade det inte att närma sig mer. det blev mer avstånd. sylvassa kommentarer. suckar om HUR jobbigt det är att ha barn. njut ni som INGA har. så sårande mot den ömmande huden på min kropp som redan var sargad av alla misstankar om infertilitet.


Säkerligen låg det bottnar i deras ord som borde lyssnats på. men jag var så innesluten i min egen olycka och har gett så mycket av mig själv till henne redan utan att få något igen. jag orkade inte vara slagpåse mer. jag skiter i att förstå. jag skiter i att stöta på, bjuda till, in och upp. jag tar avstånd. det känns tryggare.


Jag liknade relationen mellan mig och mamma som vid den med A. jo, men min relation med mamma funkar idag. den har tagit stora kliv mot en bättre relation - det gör den för att vi kan strunta i det som fanns förut och vi har ett gemensamt intresse - vårt barn... Jag har aktivt tagit ett beslut om att försöka lägga "gammalt" åt sidan och inte älta det nå mer.
Det gör att vi kan prata med varandra mer öppet än förrut och prata mer om nya saker än gamla saker.


I fallet mamma har jag valt att försöka ändra min kommunikation och öppna mig. med A har jag valt att sluta mig och mest gräma mig över att det inte funkar mer.
kanske är det så att det finns skäl till varför hon är som hon är precis som då. men det är inte mina bekymmer att reda ut varför hon är så kall och hård och inte kan kommunicera med mig på mina villkor. jag väljer att inte kommunicera alls.


Jag måste nog försöka göra Ctrl+Alt-Delete på alla dessa tankar som finns här. tillåta mig att släppa detta och inse att det är ÖVER nu. jag kan inte göra mer och VILL inte göra mer. Jag vill lämna gammal skit bakom mig och bygga en ny version av mig. 3.0

den ska bli bättre, starkare och smartare. 

den ska lära sig att inte tänka bakåt för mycket utan skaffa sig målbilder som speglar framtiden. den ska lära sig snappa upp intressanta sätt att vara en god förälder. den ska skapa ett klimat i sin omgivning där man är vänner på lika villkor. den ska hitta ett nytt jobb och vårda sina relation - för att den vill den.
 

Av litenlangtan - 28 december 2010 07:10

ska bara tipsa om en bra intervju...

Jag känner igen mig väldigt mycket. Och börjar förstå att jag har problem med min självbild...
Det gör ont.

Av litenlangtan - 28 december 2010 06:41

Eftermiddagen igår var trevlig - fortsatte lägga upp gamla bilder på bilddagboken och sen åkte jag in till stan för att träffa en kompis. Vi har inte setts på ett par månader och hon har lyckats få fast anställning i en annan stad och en hyresrätt där för ett tag framöver. Hennes kille ska forska i Sydkorea under 2011 så det kommer nog befinna sig i olika länder ett tag. :-D

Det var skönt att ses och hon frågade såklart om adoptionen. Det är svårt att få omgivningen att förstå det viktiga i alla dessa handlingar. Samtidigt så vet vi ju inte ens själva egentligen vad alla detaljerade dokument ska vara bra för. Det har ingen förklarat... Vi bara tuggar i oss i och sväljer ner...

Men det börjar bli mer och mer tydligt att det är 2011 det händer!

Så pratade vi lite om dem och deras relation... de planerar att gifta sig - kanske inte under 2011 men ändå! Det är underbart att höra :-D
De är väldigt omaka men ett härligt par - och hon är ytterligare en vän att räkna med. Förhoppningvis kommer de båda över på middag innan hon åker tillbaka till sin lilla stad i mitten på januari.

Fortsatte att lägga upp gamla bilder igår efter fikan med N-E för jag har vart så slapp med det... Men nu är jag ikapp och som min syster påpekade så får vi hålla den uppdataread nu eftersom hon ska resa ut i världen och plugga...
Synd att vi inte kan åka och hälsa på henne för hon åker helt klart till ett spännande land!
Men det ska ju vi också göra under året som kommer!


Idag ska jag se om jag kan få tag på min vän R, hon är väl fullt upptagen med deras senaste familjemedlem och kan skylla på att hon har händerna fulla och mjölkhjärna - men - vi behöver det där referentbrevet. När det gäller att påpeka för lönekärringen att hon haft vår dokumentmall i över 2 veckor och ska lägga 5 minuter på att få till det - det känns helt motiverat. Det är lite svårare att behöva gnälla och tjata på R om detta. Jag kan föreställa mig att vi är ganska tjatiga - men det handlar ju om vår framtid. De har ju redan sin i famnen...

Idag efter jobbet är det tvättstugan... *suck*

Fy farao vad tråkigt...  

 

Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2 3
4
5
6 7 8 9 10
11
12
13 14
15
16
17
18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30
31
<<< December 2010 >>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skapa flashcards