Eftersom Stora har en historia som vi inte helt känner till fanns det i hans dokumentation ett frågetecken. Vi hade på något sätt missat eller inte förstått det när vi fick ta del av informationen vid det där samtalet för 3 år sen som var så avgörande fantastiskt.

När vi satt på barnhemmet och skulle få den sista infon innan vi äntligen skulle få hålla honom för första gången och föreståndarinnan berättade om hans frågetecken - då blev vi som frågetecken...
Vad innebar det här nu?

Men turen var med oss - han har inte uppvisat några som helst frågetecken efter det. Inga som helst men efter det här... alls. MEN vi måste följa upp det med undersökningar hemma i Sverige.

När vi talat med vår barnläkare om det har hon sagt att OM det var några som helst problem skulle han inte utvecklas så fint och åldersadekvat och allt MEN det måste undersökas. 
Han ska sövas och genomgå en MR-undersökning.
MR är alltså en magnetkamera som rullar runt kroppen och barn brukar i regel sövas för de kan inte ligga stilla så länge som undersökningen kräver och de tycker ofta att ljudet är obehagligt...

Så det är det vi har försökt göra sen han fyllde 2. Men sjukdom, feber, förkylning och annat har hela tiden kommit i vägen. Senast var ju precis efter semester.

Nu har vi fått en ny tid - i nästa vecka. Och jodå, lite hosta har vi allt med oss men ingen förkylning, ingen feber och inget snor... Kors i alla tak om det faktiskt går att genomföra undersökningen den här gången...

Detta faktum medför visserligen att jag plötsligt blir oroad - hur ska Stora förberedas? Han som inte ens gapade för tandläkaren nu senast!
Jag vill inte att han ska ha samma läskiga erfarenheter som mig av sjukhus, undersökningar och sövning tex.
Plus att det alltid medför en risk för barn att bli sövda... och jag vill inte ens tänka de där tankarna för då förgås jag av oro...
Samtidigt vill jag ha det överstökat! Avklarat, borta.
Jag är inte orolig för vad undersökningen ska visa, jag är mest orolig för hur det ska gå att ta med Stora till sjukhuset, sticka honom i armen och vänta på avdelningen medans han är nersövd. Fy fy fy vilken vånda...

 

Annalena

15 oktober 2014 19:22

Vi begärde sövning med mask, SEDAN fick de sätta nål. Iofs vid operation, men det kanske går att ordna?! Detta pga tidigare erfarenheter av en gallskrikande krumbuktande son vid provtagning.
Lycka till och hoppas allt ser bra ut!

litenlangtan

16 oktober 2014 11:45

Min egen erfanhet är att masken var det värsta! Jag kan fortfarande känna smaken av bedövningsmedlet i munnen mer än 35 år efter min värsta upplevelse. Jag blev hållen av 4-5 sköterskor inför masksövning när jag var 5-6 år och glömmer det aldrig.
Därför hoppas jag extra på att det ska gå bra att sätta nål. Lilla sövdes med mask och det gick toppenbra . sen sattes nålen. Vi får helt enkelt se :-D
Tror föräldrarna är mer oroliga än barnen och det smittar ju också såklart.

 

Evangeline

16 oktober 2014 08:52

Min son (då han var 6 år) vägrade laga sina hål som vanligt (trots "speciella behov tandläkar specialister" som jobbade jättebra med honom.) Tillslut tvingades vi till sövning på ett sjukhus (något jag velat undvika till varje pris) då de lagade alla hål och drog ut en krånglande mjölktand. Det gick bra med sövningen för sonen, men jag grinade floder då han somnat, kändes som att han försvann från mig. Om er son ska sövas så kan jag trösta er med att de som jobbar med barn vanligen är jätteduktiga, vet vad de gör och det brukar gå jättebra. Det är för en själv det kan vara riktigt jobbigt. Lycka till!

litenlangtan

16 oktober 2014 11:41

Åh, jag vet på ett ungefär vad som väntar då vår lilla faktiskt också sövdes för inte alltför länge sen. Men Stora är starkare och också med medveten vilket gör det svårare att hålla sitt eget lugn tycker jag.
Vi får försöka förbereda honom och inte visa vår oro - mer som ett spännande äventyr. Dessutom har han vart med på plats när lilla undersöktes och vet att det finns roliga saker där också. Tack för kommentaren och peppen!

 

Evangeline

16 oktober 2014 14:57

Vi förberedde vår son (på ett roligt och lekfullt sätt) väldigt nog med bildserier och så hade han själv valt en present som han skulle få då han vaknade. Vi försökte att inte visa någon oro själva. Det fungerade bra för oss. All lycka till! :-)

litenlangtan

17 oktober 2014 09:31

Vi har testat Magnetkamera på Universeum så den var han med på idag när vi gick igenom det.
Han var iaf inte intresserad av något klistermärke - det har vi så många. Han ville bara ha glass! Vi får se om han kommer på något som han vill ha så kanske vi kan köpa nån "present" som han kan få när vi kommer hem/när han vaknar. Det är ett bra tips!

 

Annalena

19 oktober 2014 18:49

T satt i min famn inne i opsalen. Narkossköterskan satte sig bakom mig och medan de andra visade runt i rummet tog han armarna om både mig o T. Han pressade den inte mot ansiktet, utan nära och sedan närmare. Det gick tokfort, så T hann knappt fatta något. Han skulle fylla tre om två månader när det gjordes. Hoppas det blir en "bra" upplevelse, hur ni än gör. De får väl prova sig fram, men inte tvinga eller tjata hål i huvudet på pojken :)

litenlangtan

20 oktober 2014 09:36

Tips är välkomna - nu blir det inget den här gången heller pga feber...
Tillbaka till ruta 1. Blä!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...