Näe, jag kunde inte låta bli att spinna vidare på utanförskapet jag känner bland mina vänner.
Ett nytt år kommer uppseglandes precis efter jul...
När jag studerar kalendern så gapar den ohjälpligt tom - inget att göra på årets sista dag.
Förra året firade vi midsommar själva och nyårsafton själva. I år blev det påsk...
De övriga barnfamiljeran var bjudna till A och vi satt vid ett gigantiskt stenbord i naturen och käkade mackor och drack varm choklad. Ensamma...

Vi faller mellan stolarna. Vi har inga barn, vi är för gamla, för trötta för trista för att hänga med singelgänget.
Nånstans under året som gått har jag valt bort A och hennes familj. Det innebär tyvärr att vi kanske tappar några andra bekanta också. Året dessförinnan firade vi stillsamt med två vänner som inte har barn och inte heller vill ha barn. Det var supermysigt...
Men hur det blir i år vet jag inte.
Maken har några få vänner han umgås själv med. Vi vart bjudna på en middag till en av hans tjejkompisar får några år sen. Det skulle nog vart en "parmiddag" men med på middagen var också en annan kille, en gemensam bekant. Trevligt men torrt. När vi sen skulle bjuda igen bokades datum på datum av och till sist föll det på att nån blev "sjuk" sen har det aldrig talats om detta igen.

Jag känner mig fan helt spetälsk ibland när jag tänker på det.
Vad är det med mig som gör att vi adlrig blir bjudna på något som makens "vänner" går på, ordnar med, är bjudna till?

Dessa makens vänner var självklara gäster på vårt bröllop. Men sen dess har jag inte sett dem...

Maken har en barndomsvän som jag gjort till min vän - en fin tjej som i sommar träffade en kille! Vilken lycka, vad kul, fantastiskt underbart - det var hon så värd. Men inte en enda gång har vi styrt upp att ses tillsammans och göra något ihop. Lära känna honom och umgås alla 4...
Det har talats om det men längre har vi inte kommit. Han verkar ha en hel del coola och balla polare - med och utan sällskap. Men vi är aldrig inbjudna att delta när det händer något...

Älskade vännen N-E... underbar vän, lyssnade, stöttande, ljuv att hänga med. Men vi verkar liksom vara dem som man hälsa på när vi bjuder på något men som sällan bjuds med när man själv ska på nåt kul eller fixar en fest...

Jag vet inte var problemet ligger - ibland kan jag känna att vi är generösa människor som man gärna hälsar på när vi bjuder in till något (förutsatt att man inte har en plan redan eller att något roligare dyker upp)

äh, jag vet fan inte... just nu känner jag mig rätt bitter och ledsen över det kalla fakta att vi inte är bjudna på nåt och vi förmodligen kommer stå utanför (igen)

jävla skit.

 

Maja Gräddnos

21 december 2010 13:55

Japp, skit är vad det är. Nyårsafton kommer jag att fira själv i soffan med en flaska bubbel när Bill och Bull har somnat. Joddeladihooo.

http://majagraddnos.wordpress.com

 

Hedda

21 december 2010 14:23

Trist. Jag har slutat bry mig om sånt där. För mig räcker det att jag vet att jag har mina vänner, som jag kan prata med när det behövs. Jag och maken har separata vänkretsar till största delen och vi umgås nästan aldrig som "par" med andra "par". Det fick jag nog av i mitt förra förhållande. När jag var yngre var det panik om man inte var bjuden på fest på nyår, men nu bryr jag mig öht inte alls! ;) Vi kanske är asociala, men jag tycker nog inte det ändå. Det finns bara olika sätt att umgås. :-)

http://heddasdagbok.wordpress.com

litenlangtan

21 december 2010 14:28

Jag önskar att jag kände att de verkligen fanns där för mig. Men ibland känner jag inte ens det... så just idag är ni mina enda vänner. De som faktiskt får se mina tårar och höra mina snyftningar... Jag känner alltid att träffar sker på mitt initiativ och när vi bjuder in. Aldrig eller sällan att nån annan gör det...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...