Jag har sovit både bra och dåligt i helgen. Natten till fredag var jag vaken flera timmar men inatt vaknade jag bara till och sen somnade jag om.
Jag har satt en 'nedräkningskalender' på kylskåpet och varje dag sätter jag ett kryss... för varje dag kommer vi en dag närmare... Och nu är det verkligen så att vi har aldrig varit närmare än så här!

Packningen är inom kontroll. Jag tror att allt som ska handlas är handlat nu. Jag ska gå igenom listan en sista gång... :-D
Jag har valt att ta semester på torsdag och det ska bli skönt att ha en sista dag att fixa på. Det blir ju ändå lite som ska pysslas med. Jag måste göra en lista till brorsan också med saker som bör skötas...
Jag är lite osäker på hur vi ska få med vagnen inom de kilo vi har lov till att ta med enligt flygbolaget men antingen får vi väl flirta lite med flyplatspersonalen eller betala övervitk. Vagnen ska med...

Det känns fortfarande märkligt att vi snart ska resa iväg och vara borta 2-3 månader och att vi kommer få barn på kuppen.
Jag drömde inatt en konstig dröm - den hade iofs inget med barn att göra men jag minns en rätt lång bit om spöken - jag kunde se igenom husväggar när jag tittade i min kamera... Skum känsla...

Vi försöker äta sånt som vi kommer sakna och längta efter och vi har druckit en hel massa julmust nu innan vi åker... Veckans meny blir nog våra favoriträtter som det kommer dröja länge tills vi får äta igen...
Vi har köpt på oss lite böcker och tidningar, jag ska packa ner lite stickgrejer och nåt spel.
Jag längtar och bävar lite på samma gång - för det är härligt, fanstastisk och läskigt och nervöst på samma gång...
Tänk att resan som vi snart ska ge oss iväg på är till stora delar lika dem som vi läst om. Men nu är den vår att göra. Med våra upplevelser och vårt barn... Det har vart jättehärligt att få ta del av M, Å, S & A - mammor som varit i vårt land och fått sina barn och på många sätt visat oss vägen. Hur vårt barnhem ser ut, hur hotellet ser ut, vad man ska uppleva och äta och göra...
Vi längtar och fantiserar om hur just vår resa ska bli. Oron finns där också - att resan ska bli väldigt lång. Vi kan ju inte tro att den ska vara slut innan jul. Det hade ju vart en superbonus - men inget vi ska räkna med...

Vissa saker kommer jag inte sakna så mycket. Att dagarna blir kortare och kortare och det kalla novemberregnet. Julträngsel i butikerna, julmusik överallt, de korta mörka dagarna och att skotta mängder med snö runt huset.
Isiga backar, svettiga bussar och spårvagnar, dåliga repriser på TV...

Haha, förmodligen kommer jag ändra åsikt och längta hem till allt det där förr än jag anar... :-D

Såg ni förresten TV4´s morgonTV om adoption i morse? Jag slog på TVn och var lite trött fortfatande och trodde jag hört fel - skulle de prata om adoption?
Synd bara att AC's representant hamnade lite i blåsväder... hon råkade ju insinuera att homosexuella föräldrar inte skulle duga som föräldrar. Det var ju inte hennes avsikt men det lät så... Jag hoppas att hela debatten och chatten inte bara kom att handla om det hon sa - är det någon som vet?

 

Cecilia summerar

31 oktober 2011 21:34

För exakt tre år sedan var vi i era kläder. Gjorde oss redo för adoptionsresan (som vi trodde skulle bli 4-6 månader men blev 8). Det är märkligt att tänka på att det redan gått tre år.
Önskar er allt gott på ER resa. Snart är ni tillsammans alla tre.
Lyckokramar!

http://cecilia.ekhemmanet.se

litenlangtan

31 oktober 2011 22:41

Ja, det är det som håller en uppe - att vi får vara tillsammans med honom. Sen får allt annat komma i andra och tredje hand...
Tack för kramarna!

 

Åsa

31 oktober 2011 21:35

Det jag saknade allra mest då vi var borta gick inte att packa ner i någon resväska. Det gick heller inte att ladda upp med i förväg. Det jag saknade allra mest var ett privatliv.

litenlangtan

31 oktober 2011 22:40

ja det förstår jag - det skiner iofs inte igenom på bloggarn man läser men vi lär väl snart bli varse...
Jag hoppas att vår tur blir kort och blir den inte det så lämnar vi nog Hotellet för lite mer privat boende...

 

Hej och Hopp

1 november 2011 21:52

Det jag saknade var att slippa äta på restaurang :-D
Känns konstigt så här i efterhand men så var det.

http://www.mintusenmilaresa.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...