I början på veckan mailade jag en länk till ett jobb till en av mina bästa vänner. Hon svarade att det verkade vara ett roligt jobb och skulle absolut söka det...
Då svarade jag med att berätta om vad som händer med oss och med "kakan" just nu... för jag har inte träffat henne på ett tag och ville helst berätta för henne själv...

Jag länkade till "kakans blogg" och skrev att hon gärna får följa med i våra tankar och planeringar där...

Hon har läst det, men inte svarat mig än... inte ringt, inte skickat SMS eller nåt...

Men, det finns säkert en logisk förklaring...

Ändå kan jag känna mig lite nedstämd och ledsen över att hon inte verkar bry sig, inte vill ens säga "vad kul" eller grattis...

Men det kanske finns en rimlig förklaring till det med...

jaja...

Idag ska vi till banken för att prata om adoptionslån...
Det känns ganska galet att låna pengar för att få möjlighet att adoptera - men det är ändå något vi måste göra. För annars kommer det inte finnas tid till adoptionen. Skulle vi spara ihop varenda krona så skulle vi nog knappt hinna med innan jag blir för gammal.
Det kanske kan verka galet och många man talar med höjer på ögonbrynen över kostnaden och över ATT man måste betala för att ta hand om ett barn. Det borde väl snarade vara tvärtom?

Det är svårt att förklara att vi inte på något sätt "köper" barnet och det är en helt galen tanke... För om någon skulle ge en det erbjudandet skulle jag aldrig godta det. Men omkostnaderna är som de är kring adoptionen och visst är det ett högt pris att betala för sin längtans skull. Och långt ifrån alla har möjlighet till det.

Vi har försökt resonera kring föräldraledighet och att vi kommer behöva en större bostad framöver. Kanske också en bil?

Som föräldraledig blir man ju inte direkt välbetald... vi tjänar inte dåligt nån av oss - kanske som genomsnittet, vi har inga superhöga utgifter. Sen vi sålde bilen har vi kunnat spara undan en bra slant varje månad - men det räcker inte.
Vi lånade en del till bröllopet - för att vi under samma period genomgick akupunkturbehandling (a 5000:-/månad) för att vi verkligen verkligen trodde att det skulle göra skillnad inför sista IVFet. Det ÄR bara pengar... men det påverkar ju ens levnadskostnad.

Vi har inte sparat varje krona - varje semesterdag - varje liten komptimme... Vi har försökt att leva ett helt vanligt "svenneliv" under tiden som vi mentalt förberett oss och längtat i hjärtat...
Vi har inte satt oss in på djupet hur allt det här fungerar med pappadagar och ev tjänstledighet osv...
Vi har försökt vara som vanligt, tänka som vanligt, se framåt som vanligt, unna oss som vanligt... I år kanske lite mer...
Vi har rest en hel del i år. Dels för att vi vart medvetna om att under 2011 kanske det kommer en ny familjemedlem och tar tid och plats hos oss. Därför har vi velat göra saker som vi längtat efter... Som att åka på en bröllopsresa, som att hälsa på vänner som bor utomlands, som att se en storstad på semestern, som att åka till Milano och gå på fotboll... som vi ändå pratat om sen vi träffades...

Nu har vi avverkat alla de här sakerna... och det känns helt okej med facit i hand. Vi har inte ökat på vår skuld snarare tvärtom, vi har kunnat unna oss det ändå och blivit rikare - av erfarenhet och glädjen det gett oss att kunna göra det här tillsammans. Nu får vi dock ta i med hårdhandskarna för att spara och lägga undan det vi kan. Inte göra några utsvävningar...
Kanske tom banta bort vissa saker på "nöjeskontot" framöver...

Å andra sidan har jag också shoppat mer medvetet i år. Jag har köpt ytterst få NYA plagg till mig själv år. Jag lånar böcker på biblioteket, jag lagar och syr om kläder som är trasiga, jag har sålt bilen och går och cyklar mer, jag tittar först om jag kan hitta det begagnat/på loppis/blocket/tradera innan jag köper nytt, det nya jag köper är av god kvalitet och räknas hålla längre, jag syr och stickar och pysslar presenter, försöker laga all mat och tar alltid med lunchlåda till jobbet, återanvänder, målar om, piffar och stylar om det jag kan. Maken håller inte riktigt jämna steg men även han kommer få tänka om när "kakan" är här... :-D

Vi kommer kanske inte kunna flytta till något större i vår kommun, kanske kommer vi bara ha råd att adoptera ett barn, kanske blir det ingen bil...
Men vad gör väl det, vi är vår egen lyckas smed och så länge vi har varandra så kommer det materiaella vara just det - material för att visas upp för andra. Jag tror vi ska klara av en tillvaro med lite mindre pengar...
Det måste gå helt enkelt...

Sitter i bilen och väntar på maken som är hos doktorn... En förmodad bihåleinflammation efter förra veckans förkylning... Efterjobbetaktivitet idag: Loppis 1, en liten stol, två "unikaboxar" för mina tyger, spjälskydd som ska få nya "kläder"... Loppis 2 bjöd på 2 böcker till maken, en förälskelse i en udda kopp, en Sverigebonad att pimpa "kakans" rum med och en julbonad. Sen fika med maken på stan och på väg hem stannade vi hos snäll människa och hämtade ett barnmöblemang à la IKEA! Thank you Facebook! Gjorde ett "anrop" i en grupp där man ger bort saker! Både spjälsäng och barnbord +två stolar gratis alltså! Det är ett tips till er andra som inte vill/kan köpa allt sprillans nytt! Blir det inte kakan som använder det så blir det nog använt på jobbet! Har målat lite på spjälsängen och ska snart skjutsa maken till vänner där han ska kolla fotboll. Själv har jag massa projekt att ta hand om. Måla klart, sticka, laga mat (har visst lovat min kollega lunch imorgon!) och sy lite mer klossar! Och ett spjälskydd, och en förvaringsficka till väggen... Och sticka och virka och läsa... Hur ska jag hinna ta hand om kakan sen? :-)

Igår eftermiddag hade hemutredaren och AC-kontakten fått tag på varandra och nu har de enats. Tillägget ska inte upp i nämnden. Vi ska skriva det själva och sen skriver hemutredaren ut det på kommunenes brevpapper och signerar = allt e frid och fröjd...

Mja, jag är fortfarande lite sur för att det tagit 14 dar att komma fram till detta och att vi själva gör hela jobbet...
men det ska väl vara så...

Nåväl. Vi har i princip redan gjort rättelserna och jag ska skicka om det till AC-kontakten för påsyn idag och när jag får tillbaka det ska jag rätta och sen skicka till Hemutredaren för utskrift.

Jag är fortfarande nyfiken på vem som är kommunchef och vad den personen skulle tycka om vår hemutredares sätt att sköta sitt jobb.
Jag vill forfarande byta hemutredare och INTE träffa henne när vi väl är hemma med "kakan"... Men det är problem som får sin lösning längre fram...

igår var jag på ett sällsamt stilla symöte, det var bara jag och en till tjej som drack thé och filosoferade över livets alla måsten och krav och önskedrömmar och fantasier. Precis som det var på den tiden när vi bodde ihop - mys!

Jag skulle stuva in "kakans" nya prylar igår innan sängdags och insåg att  vi har redan en uppsjö med saker till "kakan" och vi har inte ens handlingarna i landet än. Men det är ju en transportsträcka dit... Så jag la leksaker i baljan avsedd för dem. Jag la sängkläder, tvättade och ihopvikta ihop med oöppnade kudde och täcke, jag la kläder - märkligt många byxor, tröjor, hoods och tishor för att inte ens vara utsedd till oss än, men ändå... Kakan har saker som väntar och vi längtar efter hennom!

Jag vet inte om jag skrev att jag fann en matstol av den gamla typen, fällbar och vikbar som blir en stol med bord, på en loppis igår. Den ska gå samma behandling till mötes som spjälsängen, tvättas och målas och pimpas med något skoj mönster... :-D
Den kommer iaf funka som ett motiv på bilden av vårt barnrum. Sen får vi se om vi behåller den eller inte!

Nu skickade maken SMS att de uppdaterat statusen på vårt ärende på AC till "samlar papper till ansökan" vilket kändes skönt att veta. Då räknar jag med att vi blir kontaktade av handläggaren på AC för vidare instruktioner om vad vi ska samla för papper...

Känner mig pirrigt glad idag - inte bara för att hinder är överstigna - utan för att 'äldre kollegan' är ledig i några dagar och vår extratjej är här både idag och imorgon... Då blir det gladare tongångar...

Ska på vidare loppisbesök efter jobbet idag med och nu jagar jag förvaring! 

Städfirman har inte kommit idag men väntas i morgon. Jag tömmer själv sopsäcken och bär ut den till containern. När jag ska sätta i en ny säck räcker jag den till 'märkliga kollegan' och säger:

-Du kanske vill sätta i den här eftersom du har specialkunskaper kring det här med sopsäckar...

-Ja, det har jag... säger han och placerar nöjt säcken i soptunnan.

Bakgrundshistoria: 'Märkliga kollegan' har förmodligen OCD - obsessive Compulsive Disorder - som yttrar sig på många sätt. Har då städfirman vart på jobbet under morgonen måste han rätta till säckarna i soptunnorna. Det kan ta allt ifrån 2-10 minuter. Idag satte han i säcken själv vilket nog gav honom en viss tillfredställelse. Då slapp han ju rätta till den efter mig sen.
Han går ofta och tar på våra varor och "rättar till dem" och mumlar för sig själv - eller "mediterar" som han säger.

Han har många små vanor som han måste göra på rätt sätt både på morgonen och kvällen. Han är jättebra med våra kunder, noggran, kunnig, trevlig och kommer ihåg vad kunderna har köpt mm.
Men han har mindre fina sidor också. Han pratar oavbrutet ibland och det går aldrig att få ett JA eller ett NEJ på en fråga...
Ibland är jag så trött på alla hans olater, nycker, rutiner och filifjonkgrejsemojser som tycks ta mer och mer tid från honom...
Och detta ständiga babblande om precis ingenting alls...
Vår extratjej hade "klagat" till en annan kollega i företaget att han "pratar sönder" hennes lunchrast och hon är tyvärr inte den förste...

Igår tog jag en sväng in på "barnens hus" som är en stoooor leksaksaffär som även säljer babytillbehör. Jag tänkte se om det fanns några lämpliga "barnmöbler" i en sån affär... Det fanns det inte. Däremot såg jag att jag gjort fynd på Ullared i fredags...

Jag köpte ett torn av plastklossar som man staplar på varandra på höjden för 40:- och i den här butiken skulle de ha 89:- för E X A K T samma leksak...
Samma gällde en BRIO box med klossar man ska peta ner i rätt hål. Jag tror jag gav 79:- och i den här butiken skulle jag fått ge 199:-...

Det ÄR så mycket billigare i Ullared på vissa saker, förvisso är just den här butiken specialiserad på barnprylar och kan säkerligen ta ut vad de vill för vissa saker... men GALET stora skillnader.

Jag såg också att de "tassar" som satt på spjälsängen jag fick gratis i förra veckan skulle kostat 299 i butiken där jag fnurlade omkring...
Så på hela taget så har jag alltså tjänat in både säng och tassar och kan således spendera dem på en juste madrass till den unge herrn eller fröken istället.  

Igår stoppade jag ner 5 stycken mjuka klossar i färgglada tyger i "kakans" leksaksbalja. Den börjar torna upp sig nu i hörnet där den står och det är dags att hitta en byrå till "kakans" kläder så att vi kan få lite ordning på sakerna till h*n.
Ska sy en kanal i det fina tyget "Far far away" och köra igenom en rundstav också så får vi en fin Fond till barnsängen tror jag... Det får bli imorgon när maken ska på hockey...

Har dessutom ägnat ca 2 timmar nu på morgonen år att redigera texten så vår hemutredare slipper skriva så mycket som ett ord på vårt tillägg om det nu är så hon vill ha det. *suck*

Imorse ringde jag till AC men vår kontakt hade inte kunnat nå hemutredaren än, nytt försök under dagen...

Så strac innan jag gick hem hade jag fått mail från hemutredaren; hon hade inte nått vår kontakt på AC men det skulle ske nya försök under veckan. Under tiden var det önskvärt att VI jobbade vidare på texten...

Vi har alltså gått igenom punkt för punkt och skrivit stoplar och en del löpande text kring de delar som "saknas". För att hon ska få lite mer stödord att skriva texten kring. AC-kontakten ifrågasatte att vi blivit ombedda att skriva detta själva.

NU vill hon att VI gör om det vi redan gjort, så hon slipper...

Då förstår jag verkligen INTE vad hon ska prata med vår kontakt för...
AC vill inte uttala sig om vård första dokument (om det är tillräckligt detaljerat och "fylligt") eftersom det är vi som skrivit det. Om vi nu skriver om det blir det samma dilemma då?

Fan vad trött jag blir...

Återvänder till mina mjuka klossar...

ps, kunde ej motstå vit långärmad tisha med ursöta rävar på! ds

Så var helgen över igen... trots att jag hade långhelg och vi inte gjort något särskilt så känns helgen kort och intetsägande...

Jag har gjort mitt bästa att förtränga vår hemutredares käppar i hjulen.
Det har nu gått nästan 2 veckor sen vi fick samtalet att vi är på G och ändå har ingenting hänt. Det som "gick fort" bromsades upp...
Jag var faktiskt en sväng på jobbet igår för att se om vår AC-kontakt skickat något mail om hon fått tag på hemutredaren eller vice versa... men inget...

Irritationsmomentet nummer ett är vår hemutredare som inte ens anstränger sig för att få saker att flyta utan gör precis tvärtom...

Så tröttsamt...

Vi har vart lite produktiva iaf, i fredags handlade jag en massa prylar och i lördags och igår tvättade jag alla second hand kläder och alla lakan och påslakan. Det känns helsjukt att stå och hänga små kläder på samma streck som våra stora...
Sen har jag planer på att måla spjälsängen på samma sätt som övriga möbler i vårt sovrum - ala shabby chic... Alltså ett mörkt grundfärgslager och vitt ovanpå och sen slipar man försiktigt fram det mörka så att det skiner igenom på sina ställen och ger ett slitet intryck. Jag har själv målat de övriga möblerna i sovrummet och tänkte att spjälsängen får samma stil. Kanske väntar jag med själv slipmomentet tills vi plåtat för "kakans" album. Vi kan ju inte visa en "sliten" barnsäng - då kanske ingen vill matcha ihop oss med ett barn.

Jag läste att teachgirl gör ett lapptäcke aka längtanstäcke till sina små "pusselbitar" men jag ska göra mjuka klossar till min lilla "kakan"...
Jag har ju samlat på mig en hel del mjuka gosiga påslakan från 60/70-talet som är så där färgsprakande och nästan söndertvättade. De ihop med gamla ärvda tyger och lite annat ska få bli fyrkantiga mjuka klossar som man kan kasta och bita i och bygga på höjden om man vill.
Kakan har fått en mjuk fotboll också, från IKEA! Dessutom har jag inspirerats av en bloggerska som sytt en ljuvlig uggla - också den av gamla tyger - som liknar en ugglekudde som finns på Lagerhaus.
I eftermiddag ska jag bege mig ut och leta efter nån form av möbel som "kakan" kan ha på sitt rum...

Appropå det där med rum. Det kommer ju fuskas fram lite hemma hos oss då vi egentligen inte har något eget rum till Kakan. Alla vi pratar med som har barn säger samma sak. Barnet behöver egentligen inte ett eget rum. Barnet är ju där föräldrarna är - hela tiden i princip. Kanske är det mest ur förvaringssynpunkt det är bra att ha ett eget rum. För visst kommer det blir så att även kakan kommer få en jäkla massa grejer och vi har inte plats för en jäkla massa grejer. De saker vi KAN göra i dagsläget är

a) skaffa en smalare säng, men då är nog samsovning helt uteslutet, eftersom jag får krupp redan nu om maken kommer för nära på natten...

Vi kan också sätta skjutdörrar för garderoberna istället för de öppningsbara vi har nu. Jag försökte fjäska med mamma om att ge oss en hög smal lådhurts de har i badrummet för den skulle passa in mellan garderoberna och väggen i sovrummet för Kakans kläder. Men den gubben gick inte...
b) vi kan flytta upp vår säng på övervåningen där jag idag har min syhörna och vår kontorsdel. Fast det är ju bara jag som använder den delen av rummet, till mina pysselprojekt. Som jag med barn i huset knappast kommer hinna med... :-D

Det känns ju som att rent ekonomiskt kommer vi inte kunna göra mycket annat än bo kvar så länge det går. Och då är ju sova på andra våningen det mest lämpliga alternativet.

Om nu inte kakan är en spädis som kanske behöver eget rum först om 1-2 år...

Well, det är spännande att börja fundera och tänka på hur det här påverkar oss framöver. Vi förstår deffinitivt inte exakt hur mycket annorlunda det kommer bli. Åh vad jag längtar efter att träffa Kakan nu!
Idag hoppas jag att vår hemutredare och vår AC-kontakt får pratat med varandra och rett ut begreppen... jag vill börja se framåt igen!