Fredag kväll stod jag och strök och på lördagen steg vi upp ganska tidigt för att få ordning på detaljerna...

Vi valde att göra om "barnrumsbilderna" eftersom vi inte visste att vi måste vara med på alla bilder när vi plåtade förra gången...
men det var ju ganska lätt gjort... Nu står vi och håller om varandra vid spjälsängen och maken har skjorta och slips för typ 5:e gången i sitt liv (student, vänners bröllop, vårt bröllop, vänners bröllop, fotosession för adoption) och båda har skor på fötterna.

Vidare fixar vi kaffe vid spisen, dricker nyss nämnda kaffe och läser tidning/stickar, bläddrar i stor tjock bok tillsammans, nästa scen är vid köksbordet; jag hanterar en deg och maken skär grönsaker till lunchen. Sen står vi på vår förstubro och kramas - jag i pumps och klänning och maken i skjorta, slips och stickad tröja :-D

Japp - så har vi det :-D

NOT. Haha, det känns helt bisarrt att stå så där och fula sig men jaja, vad gör man inte?!

G var grym med kameran och hon hade stativ och grejer med så bilderna blev klara och tydliga... Det som saknas var ju bra ljus, december är ju inte den ljusaste av månader och det var svårt att få ljuset att räcka till... Men det blev ok. Nu ska vi försöka få till nån utomhus bild som visar på vår aktiva fritid och kanske ta lite familjebilder på jul - sen framkalla och sätta in i album... C kan få hjälpa till att skapa bildtexter på landets språk... Jag tror det blir bra. De flesta verkar ha svårt att få ner det till 10 bilder, jag tror jag med säkerhet kommer få svårt att få det till 12 :-D

Jaja, det får visa sig...

Nyss fick jag SMS om att mitt pass redan var klart - det var snabba ryck! Inte alls illa...

Ska se om jag kan få hämtat det idag eller imorgon :-D Och senskicka efter ett polisutdrag då så saknas ju bara arbetsgivarintyget...
Dax att inga skatan på lönekontoret!

Har känt mig lite åsidosatt av några av mina vänner under en tid. Alla har så lite tid. Det känns som om man ständigt är inne i gnällsvängen och att man är en tråkig jävel som aldrig har något positivt att komma med. Det är alltid något nego som har hänt och man behöver få det ur sig...

Men nu känns det bättre. En vän jag inte hört något av på flera månader hörde av sig i veckan och jag känner hur mycket jag saknat henne. Dessvärre har hon fått jobb på annan ort så jag antar att hon kommer stanna där ett tag. Jag har dock planerat att åka för att hälsa på henne till våren!

R ringde igår och vi pratade länge och bra om referentbreven som ska in och hur de har det som två-barnfamilj och titlar och om notarius publicus osv...
Hon kände sig nog nöjd med beskedet om att vi får hjälp med fotona och att vi kommer bli nöjda med att en person som gillar att fota och har bra utrustning står bakom kameran. Det känns tryggt. Och skönt att ha vänner som ställer upp.

Nu har jag dessutom talat i telefon med bekantingen som låg på sjukhus tidigare. Han är hemma nu och verkar ha fått sig en uppenbarelse om vart hans liv var på väg och att endast HAN kan göra något åt den här sitsen han försatt sig i.

Skönt.

Nu ska jag in till stan för att köpa lite fler julklappar och shoppa loppis.
Sen blir det "fredagsmys" med på spåret ikväll!

Har vart på polisstation och tagit bilder och lämnat fingeravtryck och namnteckning till det nya passet idag. Check! Känns skönt att få ordning på det äntligen. Det tar nog en 5 dagar innan det är klart. Sen ska jag skricka efter ett belastningsutdrag när nya passet är kommet.

Hemutredarens papper hade kommit igår och såg okej ut så vitt vi kunde se. Maken har fått sitt papper från landsarkivet också och jag ringde runt bland de NP som finns i vår lilla stad igår. Dem ska vi inte anlita iaf - en skulle ha 2000:- och en 3000:- för samma jobb... det skulle ta några dagar också och ingen av dem verkade angelägen om att göra ett snabbt, effektivt, bra jobb - de slingrade sig och förhalade diskussionen... Nej, den första NP jag talade med verkade vara den som det blir. Han gav iaf klara besked.

Maken säger ideligen att han känner sig pressad av det nya jobbet att raska på med besked. Hans gamla chef skulle försöka få tag på en vikarie/ersättare men eftersom det här är såpass nytt för alla inblandade så går det ju inte bara att knäppa med fingrarna och få saker löst.
Maken är lite "nervöst" lagd och kan ibland bli lite stressad av att inte kunna "tillgodose" ett behov snabbt nog. Men han sitter ju emellan dessa båda chefer och kan inget göra. Bara vänta...

Det är svårt för mig som ska finnas där och stötta, nu fick jag en skopa för att jag också frågar hur det går :-D

Det kommer lösa sig - det är ju en massa fördelar som vi (han) måste fokusera på och ta fasta på. Att det kommer lösa sig! Att det blir bra!

Det sorgliga är väl att han inte flyttar på sig för att han inte trivs - utan för att han inte får samma villkor som sina kollegor.

Nu - jobba lite!

Vi åkte till Liseberg och precis när vi kom fram och parkerade började det snöa... Vi gick in i parken och såg oss omkring, spanade lite i bodarna, köpte lite marsipan, och några änglar till pynt...
Jag köpte en ekologisk ansiktskräm...
Det snöade ymnigt och det var väldigt kallt! Vi köpte kaffe för att värma oss och slog till på en våffla... Mysigt, juligt och fint på alla sätt och vis...
Men åh så kallt. Och åh, så mycket snö!

Efter nån timme gav vi upp, då hade det kanske snöat en halv decimeter på den timmen vi var där inne... Maken spelade på Alladinhjulet och van en stjärnvinst så klart - 3 Alladin och 3 paradisaskar... perfekt till jul!

Sen försöker vi sopa bilen ren men det var nästan omöjligt - det snöade tokigt mycket... Vi tog oss hem, men sikten var nästan obefintlig och vi tog det vädligt försiktigt. Mysig kväll med maken - det var länge sen vi tog oss tid att bara göra något helt oplanerat och mitt-i-veckan...

Nya jobbet pressar maken, han känner inte att det är ROLIGT att byta jobb, just nu är det mest press. Inte bra, vi har försökt styra om fokus till alla fördelar som faktiskt gynnar oss båda! Nu är det läggdags... Hoppas det går att lösa inom kort så han kan fokusera på allt det positiva.
Jag ser fram emot att var ledig fre-sön - och imorgon kommer vår extratjej! Det blir bra det, natti natti!

Det är så bedövande tråkigt på jobbet nu. Det händer liksom ingenting...

Det är december med allt vad det innebär... Kyla, mörker, julklappshandling, överdåd, överfullt kylskåp och kalla kårar...

Äldre kollegan har vart vid gott mod sen vi hade vårt lite gräl härom månaden... det verkar som om han kommit över det snabbt.
Märkliga kollegan blir märkligare och märkligare... Jag mår inte bra av att vara så mycket med honom så jag försöker gå undan. Det gör nog honom än mer besynnerlig... Men jag orkar helt enkelt inte med hans eviga tjatande... Det är lite som de där fåglarna med träklubborna i Treos reklam... hans snicksnackande om allt och ingenting hamrar mot mitt arma huvud som de där fåglarna och jag vill bara fly...

Pratade med min bror idag om jobb. Jag vill ju byta jobb - men att hitta något som matchar lönen och som är stimulerande och roligt verkar inte helt lätt. Däremot kanske det är lättare att söka jobb när man är föräldraledig. De flesta som blir föräldrar omvärderar ju sitt liv efter barnets ankomst och det är kanske mer naturligt att man söker sig till en annan bransch eller ett annat yrke om man ändå har möjlighet "starta lite på ny kula" - vi får hoppas att maken får hjälp av sin nyvarande chef att gå vidare - har vi tur har de det där samtalet i skrivande stund.

Jag sa hur som helst till min chef idag att jag blir nog hemma den första perioden av föräldraledigheten iaf - eftersom vi hoppas på att maken får jobbet. 

Maken ringde nu efter sitt samtal med nuvarande chefen. Hon förstod alla aspekter av hans val och ståndpunkt. De kan ju inte macha hans nya lön och även om de vill göra en ny tjänst åt honom på företaget så kan de inte ens garrantera honom platsen för han har varit anställd av en annan arbetsgivare...
Så vi hoppas att det går att lösa på bästa sätt med tjänstledighet eller något annat sätt...

Ikväll ska vi gå på jul på Liseberg. Vi var på väg dig med en god vän i lördags men det var sån kö utanför så vi valde att gå på en pub och dricka en öl istället. Men nu ikväll ska vi försöka på nytt. Vi brukar alltid gå - nu ligger ju "äkta" snö och det är mysigt i den upplysta parken så här i vintermörkret.

Imorgon ska jag avhandla passet tänkte jag mig. Hoppas det går smidigt!
Sen kan jag beställa ett utdrag ur polisregistret till mig med en passkopia av det nya passet...

Makens nya jobb verkar vilja gå vidare med att anställa honom efter att han gjort dem uppmärksamma på att han är mitt i en adoptionsprocess.
Chefen där tyckte dock att han kunde nämnt detta på intervjun...
Men de frågade inte ens om han hade familj... så varför skulle han självmant ta upp detta?
De kunde inte hindra någon från att bilda familj och det var inte det ultimata men det fick lösa sig...

Såvida hans nuvarande arbetsgivare är villiga att släppa honom...
Hans arbetsledare sa att det får ju lösa sig på något sätt. Hans chef är åter idag och då går diskussionerna vidare...

Men förmodligen kommer inte det här som en överaskning för chefen eftersom han påtalat de orättvisa villkoren mellan honom och hans kollegor tidigare... Och hon kan inte göra något för att rätta till det - inte utan att riskera hans anställning...

Nu får han högre lön med goda möjligheter att öka ännu mer, längre semester, halvdagar innan aftnar och helgdagar, bra läge mitt i stan med nya lokaler och jobbar för den arbetsgivare han vill jobba för.
Det finns ingen baksida alls i detta...

Bara hans gamla chef vill släppa honom i rätt tid...

Hoppas på att det här kommer lösa sig till det bästa...
Nu ska jag maila vår kontakt på AC och fråga hur vi gör med en ny arbetsgivare om så blir fallet...

Banken lär väl bli glad iaf!

Idag ska jag försöka titta igenom de referentbrev vi har sen tidigare, de måste rättas till lite och dateras rätt och titlar och hur man framställer familjen är viktig...

Så nu ska jag "jobba lite" på eget material... Vi har ju inga kunder i butiken så här års så något måste man ju sysselsätta sig med...

Jag håller också tummar för en familj som befinner sig i landet med sin nyfådda son. Däremot så har domstolen som skulle ge dem en bifallande dom om föräldraskapet dragit tillbaka sonens "övergivenhetsintyg" och det är inte helt säkert att de får behålla sonen som de nu varit föräldrar till i flera månader redan...
Kanske får de åka hem över ju och nyår för att åka tillbaka till landet och överklaga och dra det hela en gång till - det verkar helt galet att denna lilla pojke inte ska kunna lita på att hans föräldrar får behålla honom. Förmodligen är han för liten för att förstå men får de inte behålla honom är det verkligen en grov kränkning av den pojkens liv. Att det ens kan gå till så här...

mail i retur från hemutredaren:

"Nu har jag lagt era dokument på brevlådan"

Cheesus... det gick snabbt?!

Men men, vi har inte sett resultat än...

För övrigt har jag och maken tänkt ta upp en bra idé som Tilde de Paula presenterade på söndagens morgonprogram i TV.

Hennes barn får inte leksaker och sånt stup i kvarten - men böcker och musik har de obegränsad tillgång till. Så vill de ha en bok eller en CD så är det alltid något hon säger ja till.

Det kändes som en bra filisofi att ta efter om det kanske ger kulturellt stimulerade och nyfikna barn :-D

Irriterande nog måste jag kontakta vår hemutredare igen för ytterligare några dokument som hon ska skriva/skriva ut och signera...

Jag mailade först för att fråga hur hon jobbar över helgerna eftersom det kan vara bra att veta då en del sånna här papper går troll i och måste göra om och om igen...

Jag skrev att hon nog visste att vi skulle återkomma till henne med dessa och att jag skulle kika igenom instruktionerna och se om det var ett eller flera dokument hon skulle bistå med.

Som vanligt kände jag mig tilltryckt av hennes svar.

Det är säkerligen så att jag förväntar mig att få en spydig kommentar och att jag tolkar allt hon skriver och gör som en "hathandling" gentemot mig. Jag är paranoid när det gäller henne...
Men jag är också väldigt trött på att allt kring henne-oss blir FEL.
Jag är ganska säker på att det blir knas nu med.

Det är ju faktiskt så att hon ska skriva något på egen hand den här gången - enligt en mall som jag bifogar. Klarar hon det?

Nä nu kanske jag är lite väl hård mot henne - men man känner sig ganska luttrad vid det här laget. Alltid är det något som krånglar.

Imorgon ska jag på spanskan ochkanske hinner jag åka vägen om polsistationen och få min nuna plåtad för det nya passet? Annars får det bli på torsdag. Kanske dags att äta lite lunch...

Ska se om jag kan få tag på maken också - han skrev något kryptisk om det nya jobbet som jag inte greppade riktigt...